.

Idag träffade jag min nya sjukgymnast, hon heter Maria, precis som min andra behandlare, alla heter typ Maria på sjukan...
Vi pratade om vad jag ville jobba med, vi kom överens om att jobba på självbilden och ångesthantering. Sen lite om att man inte måste vara bäst på allt utan måste kunna släppa på saker...
Hon verkar bra, vi har redan bokat tider för 1 månad framåt så det ser bra ut...
Vi kom också överens om att skita i lunchstödet som är tre ggr i veckan, därför att jag inte har tid och jag tkr inte att det ger något, jag är kinkig med maten och gillar inte maten där.
Dessutom funkar det bra att äta på skolan, det är lugnt och skönt och jag kan ta med den mat jag vill ha...

Idag har jag haft en skön och lugn dag, var först och träffade Maria kl 11.15, sen gick jag en promenad runt broarna, kom hem och körde lite styrka, städa badrummet och diskade. Sen duschade jag och gick till stan och träffade Erika, sen for jag och Lisa hem till mig och åt middag.
Cous-Cous med wokgrönsaker och kräftstjärtar.. Gott =)

Till dig, Linns kompis! Jag vet hur du mår, eller kanske inte precis men jag har mått som du mår nu, känslan av att ingenting spelar någon roll, att man inte bryr sig om man hamnar på sjukhus, så länge man är smal.
Hela förra året var jag helt off! jag minns ingenting av nånting, jag missade allt roligt som hände mina kompisar och omkring mig. För att jag inte brydde mig och för att jag inte orkade. Jag sket i allt, ville inte göra någonting, jag levde i min värld där jag väntade på att jag skulle bli smal nog att få börja leva som vanligt, ha kul, duga och va med kompisar.

Jag vet inte hur jag tog mig ur det men nu mår jag så mkt bättre, visst har jag dagar då jag hatar min kropp, och visst funkar inte maten som den ska, men jag låter inte det styra och sabba mitt liv som förr! Jag är glad oftast och jag har energi och är alltid på g att hitta på saker...

Jag hoppas att du söker hjälp, det gör jag, för jag lovar dig, det går inte själv. och du måste inse att du är sjuk.
När det känns piss att äta, kolla på lillasyster Linn. Hon äter hur mkt som helst, och hon bryr sig inte och hon går inte upp ett gram. Jag brukar tänka på det ibland, hon är liksom ett levande bevis på att man kan äta utan att bli tjock!
Jag hoppas det ordnar sig, för man kan inte leva som vi gör hela livet. Vi är värda bättre vet du! KRAM

Oj, långt inlägg, mkt tankar bara!