.

Vet ni vad jag sitter och tänker på? jo hur i helvete jag ska klara av det här med maten i stan, för det funkar helt enkelt inte nu och jag har noll, alltså absolut noll inspiration eller vilja att kämpa. Jag låter som bara tiden gå.
Det mest tragiska är att jag insåg idag att jag slösade bort hela 2008 på den här skiten! Jag trodde jag skulle fixa det till sommarlovet, sen satsade jag på 18 årsdagen och nu sist till nyår. Men inte, och varför inte?
Jag brukar klara av saker, jag har aldrig haft svårt med annat i livet men det här klarar jag helt enkelt inte av. Det kanske är något jag får leva med, ett liv i ångest...
Tyvärr så spelar det ingen roll om jag har någon som hjälper mig, det har jag lärt mig nu. Trots alla i min omgivning så blir det inte bättre.
Visst jag mår kanske bättre än vad jag skulle göra annars men vissa stunder känner jag mig trots allt detta ensam, ensam med mina egna tankar och tårar.
Jag kan komma ihåg hur många tillfällen som helst då alla andra suttit tsm och skrattat och haft roligt och jag legat under täcket och gråtit för att jag inte tkr något är roligt.. mitt eget fel

Jag vill bara säga tack allihop som finns där för mig! Ni är allt för mig, och även om det kanske verkar som jag inte uppskattar er så gör jag det!

Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra, och jag vill inte ha någon hjölp av andra, för det är mitt problem, mitt liv, jag får skylla mig själv att jag inte kan bli nöjd någon gång

deppdag, hoppas på bättre tider! hoppas jag inte drar ner humöret på någon av er! kram